pelantrollmamma

Nja, blev kanske lite överdrivet det där men det känns så iaf. Lillskruttan vaknade vid tio över sex, då lyfte jag över henne till våran säng. Vid kvart i sju hade hon inte somnat om och jag steg upp med henne för att ge henne lite mat innan hon skulle komma på att hon var jättehungrig för i så fall hade mistluren börjat ljuda kan jag lova. Nåväl, hon åt och var så glad och så kom hon helt plötsligt på att hon skulle vara på det dåliga humöret idag och gnälla över saker och ting och kräkas mer än förr. Man har ju som vant sig vid den positiva sidan hos henne nu men hon visade här på fm att hon minnsann kommer ihåg hur man gnäller oxå. VARFÖR? (obs - gnällig, hon har inte skrikit och vart ledsen) är man bortskämd då när man känner så här för lite gnäll? Påpekade detta förJonas vid lunchen. Saga är en ängel om man jämför med hur hennes bröder var vid samma ålder för de kunde verkligen skrika och gnälla och kräkas. 

Så, nu har jag fått gnälla lite jag med, nu ser jag redan hur det ljusnar både psykiskt och rent fysiskt (solen tittar just nu fram). Nu ska jag ta och passa på att lösa lite sudoku medan Jonas och Hugo är borta och Filip och Saga sussar en stund. Sen väntar en prommis med Carro som har övergett mig ett par veckor så vi har nog en hel del att surra om.