pelantrollmamma

Jag tog ju Maris öppning idag, och var väl på jobbet en tjugo minuter över sju. Ser att vi har relativt få barn idag och tänker att det här klarar jag och Catrine utan vikarie. Pratar med sistnämnda på telefon och får veta att även hon ska vara hemma med sjuka barn. Självklart, det ska man vara! Nåja, sex barn till frukost är väl ingen match!?!? Nej, inte när de väl sitter till bordet. Men när de lämnade bordet *hahaha* komedifilmsvarning. Jag byter blöja, en som gjort ett riktigt bajskalas. I samma veva hör jag hur en ropar på mig för att meddela att x slår honom. "kommer strax!" I samma veva kommer ett barn som jag ska hinna ta emot, chefen ringer och en har blivit puttad av sin kompis. (lite svettigt ett tag men det gick!) Vid tio fick vi förstärkning av en vikarie, och innan dess hade andra avdelningen hjälpt mig en stund. Så här i efterhand tycker jag att det gick ganska bra med tanke på förutsättningarna!

Slutade klockan tre, for hem och ser mina barn sitta och spela tevespel. De hade inte suttit så länge enligt Jonas men jag vet inte så jag kommenderade ut min familj och så gick vi en promenad och spelade lite bandy på gården. Nu var jag mer slut! Sen käkade vi middag och jag dammsög och stökade på lite grann. Och vips, så kom jag på att ungarna skulle få bada. Alla tre naturligtvis! Nu sitter jag här och vet att jag har gjort mig förtjänt av en kväll i soffan (som alla andra kvällar för den delen), men jag bara måste duscha först... och kanske, kanske skura av toaletterna? Vi får se hur länge den tanken varar....

Imorgon har vi kvällsträff på jobbet, så jag lämnar hemmets lugna vrå vid sjusnåret på morgonen för att återvända sent på kvällen... Fast det gör ingenting (mer än att jag inte hinner träffa mina barn), för jag fullkomligt ÄLSKAR mitt jobb =)